Mitt 2017 en sammanfattning
Årets sista dag på år 2017 är här och det blir automatiskt att man tänker tillbaka på det år som gått. Ett år som bjudit på mycket personliga jobbiga händelser framför allt med min hälsa, men finns några ljusglimtar och positiva upplevelser med såklart. Livets berg och dalbana!!
Oftast har man inga val utan man får åka med i "vagnen på berg o dalbanan" och försöka göra det bästa man kan just då. Jag är i grunden en väldigt positiv person trots alla motgångar i livet.
Året 2017 började rätt lugnt. Jag hade pyssellust på nyåret och under januari och en bit in i februari. Tillverkade julkort och dekorerade små tändsticksaskar samt gjorde lite minitomtar och vättar i lera. Alltid bra med framförhållning. Drog på mig halsont och kände mig lite halvvissen efter min födelsedag 15/2 och det höll i sig i flera veckor. Den 2 mars mådde jag risigt hade fått feber och det halsonda fanns kvar. Kunde inte sätta fingret på vad det var men ringde och pratade med vårdcentralen. Inga tider fanns den dagen men skulle återkomma dagen efter, Mådde sämre och larmade hemtjänstpersonal som kom. Blev sen att larma ambulans och det blev akuten för mig. Minns ej så mycket från akuten eller vad som hände därefter. Men mitt blodtryck sjönk drastiskt etter några timmar så jag togs till intensiven för vård. Jag hade fått en blodförgiftning visade det sig. Förmodlingen från en lunginflammation.
En av alla maskiner på IVA som övervakade mig.
Jag var så dålig så att 2 dagar senare blev jag lagd i respirator och kopplades till dialys. Mitt liv hängde på en skör tråd. Osäkert om jag skulle klara lördagsnatten. Hemskt besked för mina anhöriga att få veta detta. Jag klarade dock den krisen men var nedsövd under en vecka. Jag hade ingen aning om vart jag var eller varför när jag sakta väcktes tillbaka igen. Jag var helt orörlig kunde inte lyfta mina armar eller flytta fötterna en mm ens. Musklerna förtvinat fullständigt. Flyttades till infektions avd för vidare sjukvård och rehab. Jag var som ett vårdpaket - kunde ej prata sammanhängande heller.
Vägen tillbaka till ett någorlunda fungerande liv var lång insåg jag. Hurtig personal pushade mig dagligen till framsteg. Först fick jag matas vid måltiderna och lyftas med taklift ur sängen upp i en rullstol. Lära mig sitta på sängkanten, sen stå upp en kort stund och senare ta nåt steg med gåbordet. Tufft och tungt men jag kämpade på.
Flyttades över till GR klin för mer rehab. Måste ju kunna gå och förflytta mig ett antal meter för att klara mig på hemmaplan. Hade som mål att gå 40-50 meter innan sista mars för då kom sonen med flickvän hem från sin Thailandsresa. Jag hade det som målbild.
Det blev 29 dagar på sjukhuset denna omgång.
Tiden hemma blev tuff, jag var långt ifrån piggelin. Tröttheten lamslog mig fullständigt. Rullator och gåbordet var alltid med mig och utan min sambos hjälp och stöd hade det varit svårt. Hemtjänst och hemsjukvård kom regelbundet till mig.
I halva maj tyckte jag att jag återfått ny energi men säg den glädje som varar. En kommunsköterska råkade klippa ett jack i foten vid byte av förband. Det resulterade i en rosfeberinfektion och färd till sjukhuset igen. Jag fick en ny blodförgiftning och blev åter igen inlagd på intensiven. Suck!!
Ett ilsket ben med rosfeber. Så rött, varmt, svullet och hemskt ömt. Fick 2 sår på benet dessutom som tog många månader att läka. Vilken smärta jag hade i ben och sår. Fy sjutton. 3 veckor p sjukhus denna omgång på IVA och infektion.
Blev en tuff rehab tid även denna gång på hemmaplan. Hade dessutom fått en stor inre blödning med svullnad på ena låret. Det smärtade åxå enormt och hindrade mig att röra mig normalt.
Sommaren kom och det kändes något bättre efterhand. Vi kunde va ute och se oss omkring under juli månad o vara med på några musikevenemang på Öland. Musik piggar ju alltid upp.
Tur att vi har en underbar uteplats som vi kan tillbringa fina dagar på. Under parasollet gillar jag att sitta och titta på blommorna. Livsglädje det med.
I halva augusti var det dags igen för ambulans till akuten. Svullnaden på låret var ilsket rött och ömt o behövde undersökas. Det visade sig att en ny rosfeber i ena benet låg och lurade. Inlagd igen på infektion och blodtrycket sjönk även denna gång så det blev intensivvård i 2 dygn med ny blodförgiftning. Så tröttsamt med alla rosfeberinfektioner och den smärtan man får av den. Efter massa provtagningar, olika antibiotikakurer och träning med sjukgymnast så blev det hemfärd åter igen. 2 dygn senare fick jag återvända då rosfebern slagit till i andra benet. Trots att jag åt antibiotika. Hur är det möjligt liksom?
Totalt 66 vårddygn på intensiven och infektionsavd uppdelat på 3 tillfällen med sepsis - blodförgiftning varje omgång. Är jag otursdrabbad? Ja verkligen.
Efter varje omgång reste jag mig igen gång efter gång. Fanns liksom inget annat alternativ. Det är inte lätt minsann men jag kämpar på. Hade stöd av kurator att bearbeta allt det jag varit med om. Plus familj o vänner såklart som finns för mig.
Sen fick jag ett roligt besked under sommaren att jag ska bli farmor i januari 2018. Vilken lycka och glädje att få ett barnbarn. Som jag längtar efter detta lilla knyte. Tårarna föll när jag fick veta.
Vid min säng hänger mitt fina Farmorshjärta och ultraljudsbild på bebisen samt ett foto på min son som liten.
Under hösten kom jag igång med mitt hantverk igen. Hade några julmarknader inbokade under nov-dec och ville försöka tillverka en del alster till dessa. Orkade inga långa stunder men tog fram leran varje dag nästan och tillverkade mellan 6-9 tomtar/vättar varje gång. Blev lite annat hantverk tillverkat åxå bl a i trä som sambon sågade och målade. Trodde aldrig i mars-april att detta skulle vara möjligt för mig att kunna göra. Men envisa Lotta kunde minsann.
Några av mina tomtegubbar på stubbar. Tacksam att jag över huvudtaget kan tillverka såna pilliga grejer med mina förvärkta fingrar. Positiva tankar och ett jädra anamma hjälper nog till.
3 julmarknader och en utställning blev det under hösten för oss. Slitigt javisst men kul att träffa folk ute på försäljningar. Rena terapin för mig både fysiskt och psykiskt. Tacksam att jag o sambon kunde genomföra dessa julmarknaderna tillsammans.
Känner stor tacksamhet över huvudtaget att sjukvården fungerar så bra och att dom kunde rädda mitt liv då i mars med rätt sorts mediciner och åtgärder. Jag har mer att uträtta i mitt liv och jag väntar och längtar nu efter mitt kommande barnbarn.
Önskar er ett gott slut på 2017 och ett Gott Nytt År 2018.
Hjärtliga kramar från Lotta
Kommentarer
Trackback
