livetsbergodalbana

Imorgon 24 febr är det dags för min sista cellgiftsbehandling, den 6:e omgången. Så jädrans gott!!! Som jag sett fram emot denna dagen. Trodde aldrig jag skulle komma till den dagen, har kännts så långt dit. Men det har varit en jättetuff och svår tid. Jag har mått mycket mycket dåligt. Usch fy jag vill inte va med om detta en gång till.

Jag trodde jag skulle må något sånär bra sista veckan innan min allra sista behandling. Men icke. Är nästan konstant illamående. Detta är en biverkning från den andra penicillin kuren jag tar nu. Mitt sår på låret vill inte läka. Jag tar tabletter för illamåendet och det dämpas något. Men det bästa är att jag lägger mig o vilar eller sover en stund.

Min kropp är väldigt påverkad av cellgifts behandlingarna, immunförsvaret är starkt nedsatt. Så jag drar på mig allehanda besvär nu känns det som. Har fått besvär med ögonen åxå, dom är kanon röda och det värker. Skit!!!

En stor del av dagarna tillbringar jag i vilande eller sovande läge. Det är det bästa för kroppens läkning. Jag orkar inte stå upprätt, det är bara och lyda kroppens signaler och gå och lägga mig. Tyvärr har jag ingen ork att gå ut och det är ju halt igen efter senaste snön och kallt är det åxå- just nu 10 minus grader ute. Brrrrr.

Sista behandlingen imorgon alltså, sen följer ännu en tuff biverknings vecka. Den sista tack o lov. För biverkningarna har blivit värre för varje behandling.

Jag har inte full koll på vad som händer efter avslutad behandling. Men jag tror att jag blir kallad till ett återbesök till läkaren efter 2 månader. Sen följer fler kontroller och nya röntgen undersökningar efter ännu ett antal månader. Kommer att bli kontrollerad under 5 års tid. Känns ändå tryggt att bli kontrollerad men kommer säkert kännas nervöst inför läkarbesöken om dom kommer hitta nya tumörer etc.

Men jag ska tänka så många positiva tankar som jag bara kan. Jag SKA fixa detta och leva ett bra tag till, det lovar jag. KRAMAR till er alla därute.

Ja då är jag ett år äldre!!! År läggs till år, men jag känner mig väldigt ung i sinnet. Tur det!!

Jag har lekfullheten inom mig, likaså glädjen och humorn. Jag är inte rädd för o göra bort mig heller, det är bara och bjussa på ev galenskaper. Livserfarenhet och mognad är ju bara ett stort plus.

Blev lite goda kakor och tårta även igår, mamma och syrran kom förbi en runda. Även min ex make kikade in- men hade inte koll på att det var min födelsedag.................. Trots att vi gifte oss på min 30 årsdag!!!! Men det är ju många år sen såklart. Vi fick en trevlig fika stund i alla fall.

Senare på dagen kom min ena kusin. Bad henne köpa med en smörgås tårta som vi kunde gotta oss med. Jag gillar verkligen smörgåstårta- så det slank ner en stor bit i magen. Sen behövde vi ju lite sötsaker åxå, så en bit marsipantårta och en god kopp te fick det bli.



Ett foto fr min 50 årsdag förra året

Vi hamnade framför tvn, mina favorit program gick ju. Tycker "Halvåtta hos mig" är ett underhållande matlagnings program, oftast med massa roliga personer som deltagare.
"Sofias änglar" är ett program som väcker tankar om hur snabbt livet kan förändras. Handlar om personer som plötsligt förlorat en livskamrat eller någon som råkat ut för en allvarlig olycka. Familjerna har oftast behov av hjälp med renovering eller anpassning av bostad - och det får dom fr bygg gänget som ställer upp för dom. Man sitter med tårar i ögonen under hela programmet. Vi alla ska verkligen uppskatta det vi har och vi ska försöka leva i nuet. Vi vet inget om morgon dagen. Så lev och njut av dagen idag.

Det är ett tag sen jag skrev ett blogg inlägg. Dagar läggs till dagar och tiden bara går.

Förra veckan var jag "under isen" rejält, däckade av cellgifterna. Dom käkar upp mig inifrån känns det som.
Slår aldrig fel, men biverkningarna börjar 2 dygn efter droppet med cellgifterna gått in i min kropp. Så på lörd kvällen började värken sprida sig i mina ben. Skit åxå vad jobbigt det är.

Mitt humör blir så dåligt, nedstämd och rejält trött i både kropp och själ. Värken, orkeslösheten, dålig smak i munnen, domningar och känselbortfall i vänster fot. Därtill svettningar som gör mig så kokhet och matt på samma gång. Hatar dessa klimakterie svettningarna - dom slår till både dagar och nätter. Aldrig känner man sig fräsch precis.

Slut gnällt nu!!! I fredags hade jag kusiner på besök. Den sedvanliga kusinträffen alltså. Vi gör det enkelt för oss, beställer och hämtar pizza eller sallad på närmsta pizzeria. En kväll full av tjej snack, käk och Lets Dance på tvn - kan det bli bättre en fredags kväll. Jag var rejält trött när gästerna gick framåt 00.30, men det var en skön trötthet.



Lördagen var en lugn dag med mycket vila och en stunds sömn mitt på dagen, sen blev det Melodifestival på kvällen. Jag gillade Brolles låt o hans framförande, likaså Sannas låt- tur dom gick direkt till Globen.

Söndagen startade lugnt. På eftermiddagen skulle min farbror med kvinna komma och fika hos mig. Jag fyller år i dagarna så det var lite födelsedags fika och det är ju alltid trevligt. Även mamma och min syster med man kom och fikade.
Jag fick en teburk fylld med te, duschcreme, en flaska vin, lotter, gele hjärtan.

Idag på Alla Hjärtans Dag kom en kompis förbi med en blomma- sånt värmer verkligen och gör mig så glad. Har även fått massa Hjärtliga hälsningar på mobil, mail och på Facebook såklart. Kära vänner lyser upp min dag.

Så till alla er som läser min blogg; goa hjärtliga kramar till er alla fr mig

I torsd den 3 febr fick jag min 5e cellgifts kur av totalt 6 st. Slutet börjar närma sig och det är otroligt skönt o veta att det återstår 1 enda omgång till.
Men aldrig får man va glad, jag har 2 sår som sitter taskigt till i den mittersta regionen på min kropp :=))
Det visade sig att det är stafylokock bakterier i såren. Så nu får jag ta antibiotika igen. Tog ju det i samband med en urinsvägs infektion strax efter nyår.

Men det brukar ju hjälpa rätt snabbt med antiobiotikan, så får ju ändå försöka tänka positivt att det går snabbt över. Hoppas bara såren läker, nu kommer ju min kropp bli utslagen av cellgifterna igen. Immunförsvaret är ju nedsatt rejält. Men mina blodprover är okey, om än mina vita blodkroppar är lite i underkant.

Frågade avd läkaren en del frågor i torsdags; mina värmevallningar är oerhört jobbiga både på dagarna o nätterna. Behöver inte ens anstränga mig- svetten forsar ändå. Det är så himla jobbigt och bli dyngsur av svett. Kläderna klibbar fast på kroppen på dagarna o lakanet blir alldeles fuktigt i sängen på natten.
Läkaren sa att motion hjälper mot dessa svettningar. Motion ja det funkar ju jätte bra för mig nu- absolut INTE!!
För det första - är jag helt förlamad av trötthet,
det andra - har varit och är en jädra vinter med massa snö och ishalka överallt,
för det tredje- så har jag 3 reumatiska diagnoser som påverkar mitt dagliga liv
för det fjärde - jag har fortfarande känsel bortfall och myrkrypningar av ischiasen i min vänstra fot

................... och ändå ska jag ut o motionera enl läkaren. Klart jag skulle vilja röra mig fritt ute, ser fram emot ett snöfritt samhälle och lite mer värme. Det kommer ta tid att återfå den inre kraften och muskelstyrka i benen igen- det är jag medveten om. Men det ska gå och får ta den tid det tar.

Visst kan man ta östrogen mot svettningarna, men det ökar risken för återfall av nya tumörer. Och det vill jag inte
utsätta min kropp för såklart.

Har även kännt av yrsel ett tag. Men inte kollades mitt blodtryck på avd i torsd. Läkaren svarade att även detta berodde på för lite motion. Jaha!!! Undrar hur mycke läkaren (en kvinnlig) förstår min situation?? Kändes bara som hon tryckte ner mig ännu mer. Kände mig värdelös.
Men sen sa hon att det är bra om jag trampar lite med fötterna, så blodcirkulationen kommer igång rejält och blodet rusar upp till skallen - innan jag reser mig upp. Och det funkar ju faktiskt.

Vi diskuterade även torra slemhinnor. Då hjälper inte motion!!! Utan olja eller glidmedel - enkelt svar för en gångs skull!!!

Vi var 3 kvinnor på samma sal som fick cellgifts behandlingar i torsdags. Vi hade mycket trevligt och pratade mycket med varandra. Delade erfarenheter då vi kommit olika långt i våra behandlingar. Helt otroligt vad man lär sig mycket av varandra, och faktiskt upplever samma biverkningar som däckar en. Känslorna som florerar i själen när hårtussarna börjar åka från huvudet etc.
Vi träffas åter igen vi 3 kvinnor vid nästa behandlings tillfälle, ska bli trevligt (nåja) och utvärdera hur det gått för oss alla under dom 3 veckorna som går till nästa tillfälle.

Idag är det lördag o 2 dagar sen min behandling. Ännu känner jag inga biverkningar, men dom lär nog komma. Brukar känna av dom framåt lördag kvällen. Men visst hoppas jag att biverkningarna mildras eller håller sig borta helt - men det är nog ett önsketänkande.

Ikväll vankas Melodifestival på tv, jag bänkar mig i favorit fåtöljen och kommer äta en bit smörgåstårta - det är jag väl värd tycker jag. Ha de gott alla vänner och ni andra som läser min blogg. Kramisar

Imorg den 3 febr är det dags för min 5e -och därmed näst sista- cellgifts behandling. Ska bli så skönt när allt detta är över. Längtar verkligen jättemycke nu att denna tuffa period i mitt liv ska va över och att jag kan påbörja min väg tillbaka till ett liv som är mycke bättre än det liv jag lever nu.

Cellgifterna påverkar min kropp väldigt negativt. Jag är trött och sliten för jämnan. Orkar inte alls med att vara aktiv utåt och träffa folk. Sitter mest hemma vid datorn eller tvn eller ligger o vilar. När inte telefonen går varm förstås!!!
Men när orkeslösheten är total är det inte lätt att vara på toppenhumör.

Till råga på allt har jag nu fått ett ilsket sår på insidan av låret. Med ett utslaget immunförsvar kommer det bli ett svårläkt sår. Har även kännt av yrsel ett tag nu, snurrar till rejält i skallen när jag reser mig upp. Kan bero på blodtrycksfall orsakat av cellgifterna.
Cellgifterna ska ju va nåt positivt som dödar ev cancer celler, men dom ställer även till stor oreda i kroppen. Usch vad jag hatar och må som jag gör.



Min käre son och hant tjej var hemma på besök i helgen, jättemysigt!


Idag togs blodproverna och det är bara och hoppas att värdena är bra så jag får min behandling imorgon. Ju fortare min behandling är över ju gladare blir jag. Men vägen tillbaka är lång, kommer ta tid att återfå orken och bli stark i kropp och själ igen. Inget blir ju som det var innan cancer diagnosen, det är en omvälvande period av mitt liv som jag går igenom.
Det sägs ju att man för det mesta går stärkt ur en livskris. Det har jag erfarenhet av sedan tidigare händelser i mitt liv ex skilsmässan och dödsfall inom familjen. Men det är en period av bearbetning man måste gå igenom. Jag har tur som har en bra kontakt med kuratorn på gyn mott, hon är ett stort stöd för mig.

Nånstans inom mig försöker jag vara positiv, idag t ex skiner solen från en klarblå himmel, temperaturen visar 8.7 plus grader mot mitt köksfönster. Snötäcket försvinner sakta men säkert och det är ju positivt om nåt!!
Mitt köksfönster står lite öppet så den sköna luften strömmar in. Alltid nåt litet att glädjas åt.............



Längtar efter en god glass att avnjutas i Färjestadens hamn, så mysigt
och sitta här en ljummen kväll och kika ut över Kalmarsund