På väg upp igen.................
Hela förra veckan mådde jag riktigt dåligt, usch fy vilka jobbiga biverkningar efter cellgifts behandlingen.
Började känna av biverkningarna redan förra lörd kvällen, alltså 2 dagar efter behandlingen. Svårt för någon som ej genomgått samma behandling o förstå hur kroppen bryts ner och påverkas negativt. Önskar inte min värsta ovän att få genomgå detsamma.
Det blev många tårfyllda stunder i min ensamhet och massa jobbiga tankar. Blir liksom fast i ekorr hjulet i dåligt mående. Men tack o lov är det under en begränsad tid jag känner o mår så dåligt. Har börjat känna av en förbättring nu, brukar sitta i runt 10 dagar. Men cancer tröttheten sitter i mest hela tiden. Den är så förlamande, ingen vila eller sov stund hjälper. Hjärnan är trött trött trött och kroppen likaså.
Orkar kanske göra nåt litet, hänga tvätt, fixa med disken etc men sen måste jag lägga mig o vila en stund.
Nu tror jag att jag känner av biverkningarna o mår lite sämre pga att jag har mina reumatiska sjukdomar i grunden. Har ej fått det bekräftat av läkarna men vore konstigt annat.
Brorsan o deras hund Bobo, en riktig gosig och snäll hund
Igår var jag och hälsade på min bror med familj i Växjö. Det var jättekul att få komma iväg hemifrån o se nåt annat. Nu är ju inte vägen till Växjö världens roligaste väg o åka- men för mig var det fantastiskt kul. Nu körde jag inte bil själv utan behövde bara sätta mig i bilen o åka med. Kunde koppla av helt enkelt.
Blev mycke prat o lite skratt o brorsans två små grabbar livade upp det hela ännu mera. Att vi sedan bjöds på en underbar god smörgåstårta gjorde ju allt ännu bättre. Och tänk, jag kände smaken av det goda........... som jag njöt. Som grädde på moset tryckte jag i mig en älsklings kaka: Snickerskaka!!!! Så god o kalori rik mums mums.
Det var en glad, nöjd men väldigt trött Lotta igår kväll - trodde jag skulle somna direkt. Men icke, snurrade runt i sängen ett bra tag innan John Blund tog överhanden och vaggade mig till sömns.
En ny vecka ligger framför oss nu- för min del hoppas jag att jag ska må rätt bra. Orkar kanske inte ut o iväg men är tacksam att få må bra utan alltför stora krämpor och besvär.
Bläsinge strandängar.................... oooohhhh va jag längtar
Började känna av biverkningarna redan förra lörd kvällen, alltså 2 dagar efter behandlingen. Svårt för någon som ej genomgått samma behandling o förstå hur kroppen bryts ner och påverkas negativt. Önskar inte min värsta ovän att få genomgå detsamma.
Det blev många tårfyllda stunder i min ensamhet och massa jobbiga tankar. Blir liksom fast i ekorr hjulet i dåligt mående. Men tack o lov är det under en begränsad tid jag känner o mår så dåligt. Har börjat känna av en förbättring nu, brukar sitta i runt 10 dagar. Men cancer tröttheten sitter i mest hela tiden. Den är så förlamande, ingen vila eller sov stund hjälper. Hjärnan är trött trött trött och kroppen likaså.
Orkar kanske göra nåt litet, hänga tvätt, fixa med disken etc men sen måste jag lägga mig o vila en stund.
Nu tror jag att jag känner av biverkningarna o mår lite sämre pga att jag har mina reumatiska sjukdomar i grunden. Har ej fått det bekräftat av läkarna men vore konstigt annat.
Brorsan o deras hund Bobo, en riktig gosig och snäll hund
Igår var jag och hälsade på min bror med familj i Växjö. Det var jättekul att få komma iväg hemifrån o se nåt annat. Nu är ju inte vägen till Växjö världens roligaste väg o åka- men för mig var det fantastiskt kul. Nu körde jag inte bil själv utan behövde bara sätta mig i bilen o åka med. Kunde koppla av helt enkelt.
Blev mycke prat o lite skratt o brorsans två små grabbar livade upp det hela ännu mera. Att vi sedan bjöds på en underbar god smörgåstårta gjorde ju allt ännu bättre. Och tänk, jag kände smaken av det goda........... som jag njöt. Som grädde på moset tryckte jag i mig en älsklings kaka: Snickerskaka!!!! Så god o kalori rik mums mums.
Det var en glad, nöjd men väldigt trött Lotta igår kväll - trodde jag skulle somna direkt. Men icke, snurrade runt i sängen ett bra tag innan John Blund tog överhanden och vaggade mig till sömns.
En ny vecka ligger framför oss nu- för min del hoppas jag att jag ska må rätt bra. Orkar kanske inte ut o iväg men är tacksam att få må bra utan alltför stora krämpor och besvär.
Bläsinge strandängar.................... oooohhhh va jag längtar
Förbaskade biverkningar
Jaha som ett brev på posten kom även denna omgång en radda biverkningar efter min 4e cellgifts behandling. Jag kommer aldrig vänja mig vid dessa negativa förändringar som tar över min energi och ställer till oreda i min kropp.
Tröttheten som förlamar mig - däckar mig totalt, hjälper inte med varken många vilostunder eller sömn. Skit jobbigt är det milt sagt.
Värken har satt in i mina ben, inte alls lik den reumatiska värken. Går inte att beskriva denna värk, cytostat sköterskan sa att denna värk liknar träningsvärk, men det håller jag inte med om- denna värk är jävligare.
Precis som tidigare påverkas munslemhinnan av cellgifterna, jag känner inte vad nåt smakar. Känns som järnsmak i munnen. Jag dricker o dricker för att motverka muntorrheten men t o m vatten smakar illa. Bäst funkar läsk och mineral vatten.
Känner även av påverkan i underlivet, mitt immunförsvar är starkt påverkat. Usch va gnällig jag är nu- men livet är inte vidare positivt just nu tyvärr.
Det enda positiva är att jag bara har 2 cellgifts behandlingar kvar nu. 2 behandlingar och 2 omgångar med biverkningar. Sen blir det till att fira på nåt sätt- för fira ska jag att denna svåra tuffa period i mitt liv ska vara över.
Jag kommer inte att återfå min kraft och energi med en gång efter avslutad behandling. Det kommer att ta tid att få orken och energin tillbaka. Men eftersom vi går mot ljusare tider och våren så småningom sprider sin värme och grönska över vår tillvaro, så har vi ju alla nåt positivt att se fram emot. Jag längtar enormt över att se dom spröda små musöronen på björkarna slå ut t ex och se skogsbackarna fulla av blåsippor och vitsippor. Visst längtar väl även ni andra efter detsamma??
Tröttheten som förlamar mig - däckar mig totalt, hjälper inte med varken många vilostunder eller sömn. Skit jobbigt är det milt sagt.
Värken har satt in i mina ben, inte alls lik den reumatiska värken. Går inte att beskriva denna värk, cytostat sköterskan sa att denna värk liknar träningsvärk, men det håller jag inte med om- denna värk är jävligare.
Precis som tidigare påverkas munslemhinnan av cellgifterna, jag känner inte vad nåt smakar. Känns som järnsmak i munnen. Jag dricker o dricker för att motverka muntorrheten men t o m vatten smakar illa. Bäst funkar läsk och mineral vatten.
Känner även av påverkan i underlivet, mitt immunförsvar är starkt påverkat. Usch va gnällig jag är nu- men livet är inte vidare positivt just nu tyvärr.
Det enda positiva är att jag bara har 2 cellgifts behandlingar kvar nu. 2 behandlingar och 2 omgångar med biverkningar. Sen blir det till att fira på nåt sätt- för fira ska jag att denna svåra tuffa period i mitt liv ska vara över.
Jag kommer inte att återfå min kraft och energi med en gång efter avslutad behandling. Det kommer att ta tid att få orken och energin tillbaka. Men eftersom vi går mot ljusare tider och våren så småningom sprider sin värme och grönska över vår tillvaro, så har vi ju alla nåt positivt att se fram emot. Jag längtar enormt över att se dom spröda små musöronen på björkarna slå ut t ex och se skogsbackarna fulla av blåsippor och vitsippor. Visst längtar väl även ni andra efter detsamma??
4e cellgifts behandlingen avklarad
Igår var jag inne på gynavd 5 på Länssjukhuset i Kalmar för att få min 4e cellgifts behandling. Det är med blandade känslor jag åker dit numera. Visst vill jag ha mina behandlingar avklarade men jag vet ju hur biverkningarna slår till efter varje behandling och däckar mig i 7-10 dagar efter varje cellgifts kur. Det är inga roliga dagar precis, men förvisso är det övergående besvär jag får. Men besvären återkommer mer intensivt för varje behandling jag får tyvärr.
Idag mår jag rätt okey, tröttheten finns där såklart men tack vare div premedicinering med bl a kortison så står jag på benen idag !! Men biverkningarna brukar komma som en blixt fr en klar himmel efter 3-4 dagar. Så det är bara och invänta och känna efter vad som händer med min kropp när cellgifterna kommer ut i min kropp och dödar mina friska celler och ställer till allmän oreda.
Det som är så otroligt skönt är att det nu bara återstår 2 behandlingar till. Har jag tur och mina blodvärden är bra kommer jag att få dom 2 behandlingarna under febr månad. En viss förskjutning på nån vecka fram i mars kan ske om värdet för vita blodkroppar sjunker för lågt. Men jag börjar se ett slut på denna cancer resan och cellgifts behandlingarna i alla fall.
Sen återstår efterkontroller under flera år framåt. 2 mån efter avslutad behandling blir det kontroll, sen blir det längre tid mellan gyn kontroller och ev röntgen undersökningar. Det kommer nog bara kännas tryggt och bli grundligt kontrollerad, men nojan över att cancern kommer tillbaka kommer nog dyka upp emellanåt.
Jag har fortfarande lite lite hår kvar på huvudet. Kort gles 1 cm hårstubb - men det är hår i alla fall. Dom sa till mig att jag skulle tappa allt mitt hår. även kroppsbehåring inkl ögonbryn och ögonfransar. Men jag har ej tappat det heller. Skönt.
Men jag lär få raka av mitt korta hår senare för att det nya håret ska växa ut på ett bra sätt och bli starkt och kraftigt. Men faktum är att jag gillar min superkorta frisyr och tycker det är oerhört skönt och väldigt lättskött. Kanske kommer ha en kort kort frisyr senare åxå. Har fått glada positiva kommentarer från karlar i synnerhet att jag är oerhört sexig i kort frisyr - så varför inte?? Hahahaha
Igår på avdelningen träffade jag o delade rum med en trevlig dam som har samma cancer diagnos som jag har. Vi pratade mycke, trevligt som bara den och tiden gick snabbt åxå. Hon skulle få sin första behandling och var full av frågor. Så jag hoppas jag var ett litet stöd för henne, även om ingen människa reagerar likadant på en cellgifts behandling. Vi kommer att träffas igen vid nästa behandlings tillfälle och får utvärdera då hur det gått. Känns oerhört bra på nåt sätt och få dela sina tankar och känslor med någon som genomgår samma behandling.
En lyssnande medmänniska betyder så mycket för oss alla. Va rädda om er där ute och ett gott varmt leende föder nya varma leenden!!
Mammas lilla hund Diesel i cykelkorgen. Ett charmtroll av dess like!!
Han får mig att le och må så gott när jag får träffa han o rå om han
(läs Skämma bort honom)
Ännu en naturbild, denna fr Stensö. En vårbild innan löven slagit ut.
Så avkopplande och bara sitta och titta ut över havet. Längtar!!
Idag mår jag rätt okey, tröttheten finns där såklart men tack vare div premedicinering med bl a kortison så står jag på benen idag !! Men biverkningarna brukar komma som en blixt fr en klar himmel efter 3-4 dagar. Så det är bara och invänta och känna efter vad som händer med min kropp när cellgifterna kommer ut i min kropp och dödar mina friska celler och ställer till allmän oreda.
Det som är så otroligt skönt är att det nu bara återstår 2 behandlingar till. Har jag tur och mina blodvärden är bra kommer jag att få dom 2 behandlingarna under febr månad. En viss förskjutning på nån vecka fram i mars kan ske om värdet för vita blodkroppar sjunker för lågt. Men jag börjar se ett slut på denna cancer resan och cellgifts behandlingarna i alla fall.
Sen återstår efterkontroller under flera år framåt. 2 mån efter avslutad behandling blir det kontroll, sen blir det längre tid mellan gyn kontroller och ev röntgen undersökningar. Det kommer nog bara kännas tryggt och bli grundligt kontrollerad, men nojan över att cancern kommer tillbaka kommer nog dyka upp emellanåt.
Jag har fortfarande lite lite hår kvar på huvudet. Kort gles 1 cm hårstubb - men det är hår i alla fall. Dom sa till mig att jag skulle tappa allt mitt hår. även kroppsbehåring inkl ögonbryn och ögonfransar. Men jag har ej tappat det heller. Skönt.
Men jag lär få raka av mitt korta hår senare för att det nya håret ska växa ut på ett bra sätt och bli starkt och kraftigt. Men faktum är att jag gillar min superkorta frisyr och tycker det är oerhört skönt och väldigt lättskött. Kanske kommer ha en kort kort frisyr senare åxå. Har fått glada positiva kommentarer från karlar i synnerhet att jag är oerhört sexig i kort frisyr - så varför inte?? Hahahaha
Igår på avdelningen träffade jag o delade rum med en trevlig dam som har samma cancer diagnos som jag har. Vi pratade mycke, trevligt som bara den och tiden gick snabbt åxå. Hon skulle få sin första behandling och var full av frågor. Så jag hoppas jag var ett litet stöd för henne, även om ingen människa reagerar likadant på en cellgifts behandling. Vi kommer att träffas igen vid nästa behandlings tillfälle och får utvärdera då hur det gått. Känns oerhört bra på nåt sätt och få dela sina tankar och känslor med någon som genomgår samma behandling.
En lyssnande medmänniska betyder så mycket för oss alla. Va rädda om er där ute och ett gott varmt leende föder nya varma leenden!!
Mammas lilla hund Diesel i cykelkorgen. Ett charmtroll av dess like!!
Han får mig att le och må så gott när jag får träffa han o rå om han
(läs Skämma bort honom)
Ännu en naturbild, denna fr Stensö. En vårbild innan löven slagit ut.
Så avkopplande och bara sitta och titta ut över havet. Längtar!!
Tacksamhet över livet
Tänk vad mycket man tar för givet i livet! Livet ska bara rulla på - alltför många rusar blint vidare i livet i en allt raskare takt. Men det gäller att kunna stanna upp ibland och se o va tacksam för dom små enkla tingen och inte ta allt för givet.
När man som jag drabbas av ytterligare ett sjukdoms tillstånd med efterföljande tuffa cellgifts behandling, så blir man mer ödmjuk och tacksam för livet. Jag tar inget för givet längre. Jag lever i nuet och tar dagen som den kommer, lite beroende på hur orken är och hur jag mår.
Att vakna på morgonen och slå upp ögonen ännu en dag, det är jag tacksam över. Att dessutom kunna få benen över sängkanten utan att behöva hjälp av någon annan- gör mig åxå tacksam. Visst värker kroppen och orken är minimal men jag KAN SJÄLV!!! Och det är gott nog.
Alla morgonbestyr med dusch och påklädning tar sin lilla tid, frukost och övriga måltider ska åxå fixas - men det fixar jag på mitt sätt. Det får ta den tid det tar helt enkelt.
Även tvätt och disk är nödvändiga göromål, och det funkar för mig o ta hand om det med.
Jag är glad för det jag orkar utföra i mitt hem, resten såsom inköp av matvaror och dammsugning får hemtjänsten bistå med. Även andra grejer kan JAG behöva hjälp med nu, då frågar jag någon - kan ju bara få ett JA eller ett NEJ.
Jag är tacksam för mina vänner och familj som på olika sätt finns för mig. Ett enkelt telefon samtal med frågan hur jag har det, gör mig väldigt glad. Någon bryr sig om mig, det betyder oerhört mycket.
Likaså en kommentar på mina blogg inlägg gör mig glad. Det bevisar att ni finns som läser min blogg och ni bryr er. Hjärtligt TACK för det.
Idag skiner solen från en klarblå himmel. Termometern visar på plus grader utomhus. Jag har inte orken att gå ut och vågar inte heller gå ut pga halkan. Flera personer har sagt till mig att hålla mig inne.
Men jag njuter av solen och den sköna luften ändå - sitter vid mitt köksfönster o ser ut över det vita vinter landskapet och känner den sköna luften genom mitt öppna köks fönster. Visst är livet härligt!!!!
CARPE DIEM
Längtar hit till stranden på Öland och plocka fina släta stenar..............
Strandängarna vid Bläsinge, på östra Öland ger mig ny positiv energi
och kraft. Kommer åka hit på vårkanten och "bara vara".
Till alla underbara ÄNGLAR som finns för mig HJÄRTLIGT TACK!!
När man som jag drabbas av ytterligare ett sjukdoms tillstånd med efterföljande tuffa cellgifts behandling, så blir man mer ödmjuk och tacksam för livet. Jag tar inget för givet längre. Jag lever i nuet och tar dagen som den kommer, lite beroende på hur orken är och hur jag mår.
Att vakna på morgonen och slå upp ögonen ännu en dag, det är jag tacksam över. Att dessutom kunna få benen över sängkanten utan att behöva hjälp av någon annan- gör mig åxå tacksam. Visst värker kroppen och orken är minimal men jag KAN SJÄLV!!! Och det är gott nog.
Alla morgonbestyr med dusch och påklädning tar sin lilla tid, frukost och övriga måltider ska åxå fixas - men det fixar jag på mitt sätt. Det får ta den tid det tar helt enkelt.
Även tvätt och disk är nödvändiga göromål, och det funkar för mig o ta hand om det med.
Jag är glad för det jag orkar utföra i mitt hem, resten såsom inköp av matvaror och dammsugning får hemtjänsten bistå med. Även andra grejer kan JAG behöva hjälp med nu, då frågar jag någon - kan ju bara få ett JA eller ett NEJ.
Jag är tacksam för mina vänner och familj som på olika sätt finns för mig. Ett enkelt telefon samtal med frågan hur jag har det, gör mig väldigt glad. Någon bryr sig om mig, det betyder oerhört mycket.
Likaså en kommentar på mina blogg inlägg gör mig glad. Det bevisar att ni finns som läser min blogg och ni bryr er. Hjärtligt TACK för det.
Idag skiner solen från en klarblå himmel. Termometern visar på plus grader utomhus. Jag har inte orken att gå ut och vågar inte heller gå ut pga halkan. Flera personer har sagt till mig att hålla mig inne.
Men jag njuter av solen och den sköna luften ändå - sitter vid mitt köksfönster o ser ut över det vita vinter landskapet och känner den sköna luften genom mitt öppna köks fönster. Visst är livet härligt!!!!
CARPE DIEM
Längtar hit till stranden på Öland och plocka fina släta stenar..............
Strandängarna vid Bläsinge, på östra Öland ger mig ny positiv energi
och kraft. Kommer åka hit på vårkanten och "bara vara".
Till alla underbara ÄNGLAR som finns för mig HJÄRTLIGT TACK!!
Livet går vidare
År 2011 är några dagar gammalt och livet går vidare. Tiden rusar verkligen på, jag vaknar på morgonen och helt plötsligt är det sen eftermiddag eller kväll utan att jag ansträngt mig särskilt mycket. Jag har inga problem att få dagarna att gå turligt nog.
Dom värsta biverkningarna från min senaste behandling har nu klingat av tack o lov. Tur jag får känna mig lite piggare några dagar innan det är dags igen för den 4e cellgifts kuren. Tyvärr har jag fått en urinvägs infektion, alltid är det nåt som ska jävlas. Får avvakta prov resultatet och om det blir en penicillin kur.
Jag fick en positiv energi kick under nyårshelgen. Fick ett trevligt besök och sällskap som skingrade min ensamhet. Därtill mycket omtänksamhet och bortskämd med god vällagad mat. Detta kan jag leva på ett bra tag känns det som. Ett gott slut och ett gott nytt 2011!!!!
Sonen o hans tjej har nu påbörjat flytten till Stockholm. Bilen fylldes med kartonger igår o dom körde mot nya äventyr i livet. Dom har haft verklig tur, flickvännen har fått det jobb hon vill ha, lägenhet ordnade sig snabbt o smidigt i ett bra område. Återstår jobb till sonen, men han ska på arbetsintervju imorgon så det kanske ordnar sig smidigt även det. Känns fortfarande tungt att dom flyttar, men jag börjar förlika mig med tanken nu.
Sonen och jag på hans 25 årsdag. Jag har fortfarande nån cm hår
kvar på skallen
Med peruk på ser jag ut så här, liknar min "vanliga" frisyr väldigt
mycket. Men känns som att ha mössa på sig. Har inte använt
peruken alls många gånger.
Min mamma och hennes goa hund sitter bredvid mig.
Min son kommer alltid vara nummer 1 för mig!!!!
Här tillsammans med sin tjej vid en bugg tävling dec 2010
Dom värsta biverkningarna från min senaste behandling har nu klingat av tack o lov. Tur jag får känna mig lite piggare några dagar innan det är dags igen för den 4e cellgifts kuren. Tyvärr har jag fått en urinvägs infektion, alltid är det nåt som ska jävlas. Får avvakta prov resultatet och om det blir en penicillin kur.
Jag fick en positiv energi kick under nyårshelgen. Fick ett trevligt besök och sällskap som skingrade min ensamhet. Därtill mycket omtänksamhet och bortskämd med god vällagad mat. Detta kan jag leva på ett bra tag känns det som. Ett gott slut och ett gott nytt 2011!!!!
Sonen o hans tjej har nu påbörjat flytten till Stockholm. Bilen fylldes med kartonger igår o dom körde mot nya äventyr i livet. Dom har haft verklig tur, flickvännen har fått det jobb hon vill ha, lägenhet ordnade sig snabbt o smidigt i ett bra område. Återstår jobb till sonen, men han ska på arbetsintervju imorgon så det kanske ordnar sig smidigt även det. Känns fortfarande tungt att dom flyttar, men jag börjar förlika mig med tanken nu.
Sonen och jag på hans 25 årsdag. Jag har fortfarande nån cm hår
kvar på skallen
Med peruk på ser jag ut så här, liknar min "vanliga" frisyr väldigt
mycket. Men känns som att ha mössa på sig. Har inte använt
peruken alls många gånger.
Min mamma och hennes goa hund sitter bredvid mig.
Min son kommer alltid vara nummer 1 för mig!!!!
Här tillsammans med sin tjej vid en bugg tävling dec 2010
