Livet efter behandlingarna
En dryg vecka har gått sen jag fick min sista cellgiftsbehandling. Precis såsom tidigare så började biverkningarna på lördag kvällen - 2 dagar efter behandlingen. Värken o orkeslösheten i benen sätter in med kraft. Smakförändringar i munnen börjar, muntorrheten enorm. Tröttheten däckar mig osv................... Snacka om att bli ner klubbad!!!
Veckan som gått har jag alltså mått skit. Timme för timme går sakta och jag önskar bara att dagarna ska gå fort så jag kommer bort från alla jobbiga biverkningar. Dessutom har magen var totalt kass, så mycke tid har tillbringats på toaletten, usch fy.
Idag söndag känner jag mig fortfarande urlakad och tömd på energi. Solen skiner ute - men jag har ingen ork att gå ut. Benen bär mig inte riktigt. Jag går fortfarande med rullatorn inomhus. Känner av myrkrypningarna i min vänster fot fortfarande. Likaså kommer känselbortfall då o då, känner inte foten mot underlaget- vilket är oerhört otäckt och gå då. Känns som benen bara försvinner under mig. Gud vad jag låter gnällig - men detta är min vardag tyvärr.
Förhoppningsvis känner jag mig lite piggare framåt nästa vecka. Men en klok vän sa till mig igår: hur lång tid har du varit sjuk och varit under behandling? Jo det är ju 5 mån sedan operationen den 11 okt 2010. Då bör du ha en ungefär lika lång återhämtningsfas innan du är "fit for fight" igen, sa vännen. Klokt sagt, jag köper det. Det tar ju tid och bygga upp min kropp igen efter all raserande framfart som cellgifterna gjort i min kropp. Tänk själv att alla friska celler i kroppen även blivit angripna av de elaka cancer monster cellerna!!!
Den specifika cancer tröttheten tar även den lång tid att bemästra. Det är en trötthet som ej går att vila och sova bort. Den är sååååå förlamande. Jag är ju van vid trötthet, min Sjögrens sjukdom har ju trötthet som en biverkning/symtom. Men cancer tröttheten är ett strå vassare.
Min omgivning har nog rätt svårt att förstå denna trötthet. Syns ju inte synligt utåt att jag är så in i dödens trött.
Men trots allt ska jag göra vad jag kan för att må bättre. Men det får ta den tid det tar. Jag är ivrig och vill bli piggelin fort. Jag känner lust att vilja göra massa saker, men orken finns inte just nu. Min kurator sa till mig att det är positivt att jag har LUSTEN att göra saker. Det finns tyvärr många cancer patienter som saknar lusten till livet. Hon sa till mig att bejaka min lust att planera och göra saker som gör gott för mig själv - men jag får ha tålamod för kraften och orken kommer så småningom.
Hoppas att solen fortsätter lysa över oss- det gör trots allt livet lite ljusare :-)
Veckan som gått har jag alltså mått skit. Timme för timme går sakta och jag önskar bara att dagarna ska gå fort så jag kommer bort från alla jobbiga biverkningar. Dessutom har magen var totalt kass, så mycke tid har tillbringats på toaletten, usch fy.
Idag söndag känner jag mig fortfarande urlakad och tömd på energi. Solen skiner ute - men jag har ingen ork att gå ut. Benen bär mig inte riktigt. Jag går fortfarande med rullatorn inomhus. Känner av myrkrypningarna i min vänster fot fortfarande. Likaså kommer känselbortfall då o då, känner inte foten mot underlaget- vilket är oerhört otäckt och gå då. Känns som benen bara försvinner under mig. Gud vad jag låter gnällig - men detta är min vardag tyvärr.
Förhoppningsvis känner jag mig lite piggare framåt nästa vecka. Men en klok vän sa till mig igår: hur lång tid har du varit sjuk och varit under behandling? Jo det är ju 5 mån sedan operationen den 11 okt 2010. Då bör du ha en ungefär lika lång återhämtningsfas innan du är "fit for fight" igen, sa vännen. Klokt sagt, jag köper det. Det tar ju tid och bygga upp min kropp igen efter all raserande framfart som cellgifterna gjort i min kropp. Tänk själv att alla friska celler i kroppen även blivit angripna av de elaka cancer monster cellerna!!!
Den specifika cancer tröttheten tar även den lång tid att bemästra. Det är en trötthet som ej går att vila och sova bort. Den är sååååå förlamande. Jag är ju van vid trötthet, min Sjögrens sjukdom har ju trötthet som en biverkning/symtom. Men cancer tröttheten är ett strå vassare.
Min omgivning har nog rätt svårt att förstå denna trötthet. Syns ju inte synligt utåt att jag är så in i dödens trött.
Men trots allt ska jag göra vad jag kan för att må bättre. Men det får ta den tid det tar. Jag är ivrig och vill bli piggelin fort. Jag känner lust att vilja göra massa saker, men orken finns inte just nu. Min kurator sa till mig att det är positivt att jag har LUSTEN att göra saker. Det finns tyvärr många cancer patienter som saknar lusten till livet. Hon sa till mig att bejaka min lust att planera och göra saker som gör gott för mig själv - men jag får ha tålamod för kraften och orken kommer så småningom.
Hoppas att solen fortsätter lysa över oss- det gör trots allt livet lite ljusare :-)
Kommentarer
Postat av: hanna
u klarar de du blir nog frisk
Postat av: Eva
Hej vännen !!Tråkigt att höra att du mått så dåligt förra veckan. Du har ändå gott humör och ser fram mot dagarna när du mår fint. Idag var vädret inget vidare utomhus, så isande kallt. Förhoppningsvis blir dagarna varmare, för ljuset är ju underbart. Du kan nog snart gå ut igen och även pyssla med dina fina handarbeten. Kram till dig !!! Eva
Trackback
