livetsbergodalbana

Idag är det 1a maj och jag undrar vad april månad tog vägen!! Låg ju på sjukhuset nästan hela mars månad, kom hem 31 mars. Så april har ju varit en månad med träning och återhämtning. Var inte i världens bästa skick när jag kom hem från sjukhuset. Hade dock lärt mig tala igen, äta själv, stå upp vid sängkanten, ta några få steg med hjälp och stöd. Sista veckan på sjukhuset blev det mer fokus på gångträningen. Klarade 40-50 meter med stöd av rullator/gåbord.

Hemma har träningen fortsatt. Varje litet steg jag tar - varje förflyttning blir en träning. Att bara duscha tar mycket energi. Jag tycker inte att framstegen går fort nog, men som tur är påminner hemtjänsten mig ofta att jag gör framsteg.

 

Kunde t ex inte få med mig mina ben upp i sängen när jag la mig för att vila/sova. Bosse - min sambo fick hjälpa mig. Nu klarar jag detta själv - stor lycka.

Kunde ej resa mig upp från tv fåtöljen själv utan Bosse fick dra mig upp varje gång. Hans rygg värkte och mina händer mådde inte bra av allt slitande heller. Nu fixar jag även detta själv. Bravo!!

 

Orken och energin tar snabbt slut, orkar inte med massa prat med mycket folk eller hög musik. Hjärntrött de luxe. Måste vila både innan och efter om jag ska iväg på nåt utanför hemmet.

 

i lördags kände jag för att ta med en go kompis ut på en utflykt med lite go fika. Han har åxå div sjukdomsproblem och trötthet att kämpa med. Så att komma iväg på en liten utflykt brukar pigga upp.