Operation
Operationsdagen närmade sig fort. Jag blev inlagd på söndags kvällen 10 okt. Som tur var skulle jag
opereras först av alla på måndags morgonen.
Hade haft bra samtal med narkosläkare före operationen, kände mig rätt lugn. Även om dom berättat
om ev risker som kunde uppstå under operationen o vid uppvaknandet. Skulle mina lungor orka dra in luft
när dom väckte mig ur narkosen t ex?? Om inte så blir det respirator o intensiv vård under några dygn, hade
jag fått information om.
Men jag som försöker tänka positivt hade peppat mig själv o mina lungor att visst tusan ska vi fixa detta här.
Klart mina lungor ska dra in luft för eget maskineri - så är det bara!!
Jag förbereddes för operationen o blev så glad när jag fick se narkosläkaren. Det var den läkaren jag pratat med
några dagar innan o fått stort förtroende för. Jag kände mig trygg nu.
Jag var sövd under hela operationen, som tog nästan 3 timmar. Jag fördes sen till uppvaknings avd och väl där insåg jag att va tusan "JAG ANDAS JU SJÄLV" .................. Jippie mina lungor var med mig. Skönt, jag var så lycklig.
Fick besked på uppvak att det var cancer i den stora cystan på vänster äggstock. Patologen hade undersökt cystan under pågående operation.
Det var en stor operation o livmodern, äggstockar med cystor, äggledare, blindtarm o bukhinna togs bort från mitt inre. Det kändes lite som om jag var "Stympad". Mina kvinnliga organ var borta. Men vad ska jag ha dom till vid 50 års ålder???
Vilka änglar som jobbar på uppvaknings avd på Länssjukhuset i Kalmar. Dom gjorde allt för att jag skulle må så bra jag bara kunde. Smärtlindring, andas bra, ligga bra -buffa upp kuddar hit o dit osv.
Redan på kvällen blev jag flyttad tillbaka till gyn avd, där det finns ännu fler underbara änglar som gav mig en underbar omtänksam omvårdnad under 1 veckas tid.
Det behövdes mycke smärtstillande tabletter o morfin sprutor under dagar o nätter, mycke tårar fälldes och
humöret var allt annat än på topp. Men jag kämpade på som bara den, var ju tvungen att komma ur sängen o röra på kroppen för att undvika blodproppar och lunginflammation bl a.
Jag var ju tvungen att klara mig själv med uppstigning ur sängen, dusch osv - för att kunna klara mig själv när jag kom hem. Så det var bara o kämpa på.
Jag längtade hem till min egen säng o till min goa katt Sudden. Efter en vecka på sjukhuset blev jag äntligen utskriven. En ny väntan tog vid- svar från patologen om ev fler cancer celler i nåt av de bortopererade organen.
Mer oro - mer väntan igen.
opereras först av alla på måndags morgonen.
Hade haft bra samtal med narkosläkare före operationen, kände mig rätt lugn. Även om dom berättat
om ev risker som kunde uppstå under operationen o vid uppvaknandet. Skulle mina lungor orka dra in luft
när dom väckte mig ur narkosen t ex?? Om inte så blir det respirator o intensiv vård under några dygn, hade
jag fått information om.
Men jag som försöker tänka positivt hade peppat mig själv o mina lungor att visst tusan ska vi fixa detta här.
Klart mina lungor ska dra in luft för eget maskineri - så är det bara!!
Jag förbereddes för operationen o blev så glad när jag fick se narkosläkaren. Det var den läkaren jag pratat med
några dagar innan o fått stort förtroende för. Jag kände mig trygg nu.
Jag var sövd under hela operationen, som tog nästan 3 timmar. Jag fördes sen till uppvaknings avd och väl där insåg jag att va tusan "JAG ANDAS JU SJÄLV" .................. Jippie mina lungor var med mig. Skönt, jag var så lycklig.
Fick besked på uppvak att det var cancer i den stora cystan på vänster äggstock. Patologen hade undersökt cystan under pågående operation.
Det var en stor operation o livmodern, äggstockar med cystor, äggledare, blindtarm o bukhinna togs bort från mitt inre. Det kändes lite som om jag var "Stympad". Mina kvinnliga organ var borta. Men vad ska jag ha dom till vid 50 års ålder???
Vilka änglar som jobbar på uppvaknings avd på Länssjukhuset i Kalmar. Dom gjorde allt för att jag skulle må så bra jag bara kunde. Smärtlindring, andas bra, ligga bra -buffa upp kuddar hit o dit osv.
Redan på kvällen blev jag flyttad tillbaka till gyn avd, där det finns ännu fler underbara änglar som gav mig en underbar omtänksam omvårdnad under 1 veckas tid.
Det behövdes mycke smärtstillande tabletter o morfin sprutor under dagar o nätter, mycke tårar fälldes och
humöret var allt annat än på topp. Men jag kämpade på som bara den, var ju tvungen att komma ur sängen o röra på kroppen för att undvika blodproppar och lunginflammation bl a.
Jag var ju tvungen att klara mig själv med uppstigning ur sängen, dusch osv - för att kunna klara mig själv när jag kom hem. Så det var bara o kämpa på.
Jag längtade hem till min egen säng o till min goa katt Sudden. Efter en vecka på sjukhuset blev jag äntligen utskriven. En ny väntan tog vid- svar från patologen om ev fler cancer celler i nåt av de bortopererade organen.
Mer oro - mer väntan igen.
Kommentarer
Trackback
