livetsbergodalbana

I torsd den 2 dec så var det då dags för cytostatika behandling nr 2. Som vanligt så skulle blodprover tas innan behandlingen kunde starta. 1 vecka innan behandlings dagen tas cancermarkör provet CA 125, samt dagen före behandling tas proverna för röda o vita blodkroppar, lever o njurprover o nåt prov till.

Trodde jag skulle va lugn natten innan behandlings dagen, nu när jag visste hur allt går till med cellgifts droppet och div premedicinering innan. Men icke, tankarna flög fram o tillbaka i min skalle hela natten nästan. Jag hade verkligen behövt få sova o ladda ny energi. Nervvärken från ischiasen hjälper åxå till att hålla mig vaken om nätterna. Skit jobbigt - men vad göra???

Jag är så lyckligt lottad att den underbara personalen från hemtjänsten ställer upp o hjälper mig tidigare med mina kompressions strumpor (som jag behöver dagligen pga gamla blodproppar i benen) - dom dagar jag ska in till sjukhuset på behandling. Runt 7 tiden ropas det glatt "Godmorgon" och en piggt glatt ansikte kikar in :-)

En vänlig släkting kör mig till o från sjukhuset, så jag slipper väntan på sjukhus taxin.

Mina blodprover var allihop bra, CA 125 värdet låg nu på låga 19. Tänk att innan operationen var detta värde 2100!!!!
Tydde verkligen på att jag hade cancer i min kropp. Nu när cancern är bortopererad så har ju sannerligen detta värde sjunkit otroligt mycket.

Dom två cytostatika preparat som jag behandlas med är Taxol och Karboplatin. Utöver dessa får jag kortison, Tavegyl och nåt medel som skyddar min magslemhinna.
Taxol innehåller ett ämne från växtriket, närmare bestämt från idegransrot. Känns ändå rätt bra att det är från naturen och inte nåt påhittat biologiskt läkemedel. Detta dropp tar ca 3 tim innan det gått in i mitt blodomlopp. Som tur är kan jag röra mig fritt på avdelningen med droppställningen som min ständige följeslagare.

Karboplatin droppet tar runt 1 timme för att angripa mitt inre.

Båda dessa preparaten kan ge mig diverse biverkningar. Efter min första omgång med cytostatika märkte jag av ett fåtal biverkningar; muntorrhet o försämrad smak - men detta var övergående, trötthet såklart och även lös mage. Men dessa biverkningar kan man ju stå ut med. Det jag helst av allt vill slippa är illamående o kräkningar. Usch fy jag hatar och kräkas - finns inget värre. Har fått tabletter utskrivna mot illamående men ej behövt ta en enda tablett, skönt det.

När jag skriver detta blogg inlägg 2 dagar efter behandlingen har jag ej kännt av några biverkningar, mer än tröttheten då. Tar dock hög dos med kortison tabletter dag 2-4 efter behandlingen. Dom ger mig lite "uppåt tjack"
känsla plus att dom motverkar illamående och påverkar min kropp o faktiskt min ledvärk på ett positivt sätt.

Jag är dock medveten om att biverkningar kan dyka upp när som helst. Immunförsvaret slås ut, så jag ska egentligen hålla mig ifrån stora folksamlingar. Men som den öppna sociala pratglada kvinna jag är - så måste jag få vara bland o träffa lite goa människor emellanåt. Det ger ju trots allt ny positiv energi som jag så väl behöver för att orka med denna tuffa period i mitt liv.

Det som tyngt mig mest är att håret nu trillar av i raketfart. Detta har jag vetat om hela tiden plus att peruk är utprovad o finns här hemma färdig att användas. Men att känna hur hårstråna bara faller av skallen när jag står under duschstrålen eller drar med fingrarna genom håret - det är så otroligt knäckande. Helt plötsligt kände jag mig sjuk, cancersjuk!!!

I torsd kväll efter behandlingen greppade jag saxen o klippte o klippte mitt redan ganska kort hår ännu kortare. Det är så glest mellan hårstråna nu.................... Usch va jobbigt.

Peruken känns som en mössa, när jag använder den. Måste justera in den- sitter inte bra alls. Men jag har hittat en fin peruk i en fin kastanjebrun färg med slingor i- så modellen o utseendet är inga fel på.

Innan jul ska jag få min nästa behandling, den 22 dec är det dags igen. 3e behandlingen detta år 2010 och sen återstår 3 cyto behandlingar år 2011. Tänk så lite man vet om sitt liv. Snälla ni som läser min blogg; lev i nuet och njut av varje dag, man vet aldrig vad som händer i livet.